Varje början har ett slut
Med en hemsk foglossning de sista 5 månaderna gjorde det svårt att hänga med i vardagen/skolan men jag gav inte upp. Tanken på att missa en enda skoldag fick mig arg.
Och jag hade fast beslutat mig att bebis inte skulle komma innan studenten, och de gjorde hon/han inte heller.
Känner mig oerhört glad att allt gick så bra. Fick hyffsade betyg, Gick ut med 11 mvg, 9 vg och sen 5 g!
g i matte A och B, i idrott och i engelska A och B.
Med foglossning och enorm mage, med massa annat plugg och en trött gravidhjärna så lyckades jag på något underligt vis ta körkort också, helt plötsligt, med magen i vädret!
Lyckades göra ett bra projektarbete som jag är så nöjd med. Under någon månad var vi på Bergbacka demensboende, 10 ggr i cirka 5h/ gång på fritiden. Vi ville se om lite extra personal och tid med de dementa kunde göra skillnad, och såklart gjorde de det. Saknar dessa fina människor, både personal och boende för idag finns inte Bergbacka kvar. Alla är idag på olika ställen då kommunen valt att stänga ett boende som fått pris för bästa demensboende. Hur tänker dem?
Demens boenden är idag sällsynta. Med få platser och extra kompetens och erfarenhet just för dessa människor med dessa sjukdomar.
Vi fick iallafall förgylla deras vardag och jag minns så väl den dagen vi plockade bär tillsammans, det är en dag jag aldrig kommer att glömma, de var så lyckliga.
__________________________________________________________________
Med fina betyg på alla praktikplatser jag varit på under dessa år, gör att jag vet vad jag vill göra i framtiden.
Och min senaste praktikplats saknar jag oerhört mycket, där hade jag så roligt och fick lära mig så mycket nytt.
Men varje början har ett slut och även denna tid på Björknäs, som allt annat.
Med fina klasskamrater och lärare så är det en sorg i hjärtat att ta farväl, för den tiden kommer aldrig tillbaka och de är nu livet börjar.
Vart i världen skall nu livet föra mig, ludvig och vårat lilla knytte?
Vem vet.
Kommentarer
Trackback